2006...
*... och Black is Back!
*Rickard Norling har redan innan säsongen sagt som enda coach att hans lag, AIK, skulle ta guldet. Media hånade denna glasögonbeprydda galning som trodde att ett lag som just kommit från superettan med superettanspelare skulle kunna komma i topp. Media skulle få rätt. AIK underpresterade enormt och hamnade på en andra plats. Allt pga en pajas till domare som förmodligen spelat på Elfsborg (flöjten du var helt värdelös!), en annan pajas vid namn Daniel Arnefjord som i matchen mot Kommunen i sista sekunden nickar in 2-2 bollen. Givetvis i eget mål! Eller var det matchen mot Ellos där vi under en minuts tapp av koncentration tappade en 2-0 ledning till 2-2. Vem vet? Vem bryr sig nu? NU ÄR GULDET VÅRAT!
*20091102. Efter att ha somnat redan strax efter 9 på kvällen dagen innan så vaknade jag med ett stort flin! Ett flin som jag plockade med mig ut till tv-rummet där de två förlorarna låg och deppade. Jag lät dem få veta att jag skulle vara odrägligt glad, kom ibland på mig själv att skratta åt dessa pellejönsar som verkligen trodde att pyjamasnissarna skulle ha en chans. C ville hem så fort som möjligt och efter några mackor så lämnades jag ensam i min boning. En boning som äntligen luktade vinnare! Ringde Goofy och förklarade för honom att jag inte kunde jobba imorgon och han undrade givetvis vilken tjänst jag skulle köra. -Nej jag är ledig imorgon så du behöver inte lösa någon vakans utan jag ringde mest för att nämna att AIK är bäst och det är inte du! Lumpet jag vet men jag kunde inte låta bli.
*Samma eftermiddag får jag ett sms. Några götegnagare som skall fira och undrar om jag ställer vilket jag givetvis inte kan tacka nej till. Champagne, öl, drinkar och cigarr i massor. Lungorna som inte är direkt van vid tobak hade redan misshandlats dagarna innan men vem brydde sig? Rösten som lämnade mig någongång strax efter 15:15 på söndagen hade inte en chans till förbättring men i lyckorus vem behöver då en röst? Kontot fick sig en rejäl känga men GULD KOSTAR! Och vi tog GULDET och det gjorde INTE NI!
*Inte ens den sedvanliga baksmällan kunde få mig på uselt humör! Det var en baksmälla som smakade guld! En baksmälla som man skulle minnas som något av den bästa baksmällan man någonsin haft! Även om huvudet vägde som två dieselmotorer så höll jag huvudet högt, stolt och värdigt! I tre dagar har jag varit bäst! Jag har surfat den vinnande vågen, har sett hur vanliga människor gått gatan fram i motvind men jag svävade fram! Jag tänkte inte ens på snuset, ens min skadade axel, min vansinnigt trasiga röst eller ens den av media vidriga svartmålandet av AIK´s firande. Nu var jag bara bäst!
*Tillbaka på jobbet och avundsjukan lyser i ögonen på kollegor och kunder utan att dom ens vet om det. Men jag njuter. Läser artikel efter artikel om hur farligt det var när AIK fansen i ren glädje stormade planen och firade med VÅRA spelare, hånade givetvis Tobbe lite som sig bör men i övrigt städat. Ingenting stod om Göteborgarnas övertramp från Levande sittplats eller ens att "the finest" började slåss och kastade bengaler på vår publik. Vi bryr oss inte om det, vi vet att ni bryr er inte heller för alla hatar oss.
Göteborgsskämten haglar över mig och ett konstant flabbande får mig tillslut att nästan lämna arbetsplatsen. Att jag upphört med snuset gör mitt sinne till något känslosamt så jag startar ett flamewar där jag vräker okvädligheter över icke önskvärt folk som befinner sig i min vinnande cirkel. Dra.. Och i samma stund som min omgång av klimakterieanfall gått över så ångrar jag att jag låtit mig sjunka så lågt. Visserligen höll jag mig långt inom gränsen men bara det faktum att någon höll på att få mig att gå pga konstant 140 decibel i ton av skratt gjorde mig märkbart störd. Men snart var jag åter tillbaka i den överlägsna eufori som stavas tankar om AIK och Drömmar av GULD!
*Lördag och Svenska Cupen. Final mellan 2009 års giganter. Denna final var jag redan innan smått orolig för men det visade sig att det var väldigt befängt att tro att ens sillstryp skulle ha en chans att ens hota AIK. Det skulle visa sig att det var Titaner mot bananer. Att nämna sillstryp som en värdig motståndare i SC var till att ta i. AIK kunde och BORDE ha vunnit med 6-0 för så överlägsna var vi. Att inte sillstryp lämnade wo är för mig ett mysterium och det visade sig verkligen vilka som är Sveriges i särklass överlägset bästa klubb 2009. Skrattandes, nej flabbandes försökte jag se hur pyjamasklädda pellejönsar försökte freda sitt mål och lyckades förvånansvärt bra men vad hjälper det när man möter en så övermäktig motståndare>:)
*En aggro blogg idag? Nej ytterst känslosam! Sensmoralen i detta? Sluta inte snusa om du inte bara MÅSTE!
*Rickard Norling har redan innan säsongen sagt som enda coach att hans lag, AIK, skulle ta guldet. Media hånade denna glasögonbeprydda galning som trodde att ett lag som just kommit från superettan med superettanspelare skulle kunna komma i topp. Media skulle få rätt. AIK underpresterade enormt och hamnade på en andra plats. Allt pga en pajas till domare som förmodligen spelat på Elfsborg (flöjten du var helt värdelös!), en annan pajas vid namn Daniel Arnefjord som i matchen mot Kommunen i sista sekunden nickar in 2-2 bollen. Givetvis i eget mål! Eller var det matchen mot Ellos där vi under en minuts tapp av koncentration tappade en 2-0 ledning till 2-2. Vem vet? Vem bryr sig nu? NU ÄR GULDET VÅRAT!
*20091102. Efter att ha somnat redan strax efter 9 på kvällen dagen innan så vaknade jag med ett stort flin! Ett flin som jag plockade med mig ut till tv-rummet där de två förlorarna låg och deppade. Jag lät dem få veta att jag skulle vara odrägligt glad, kom ibland på mig själv att skratta åt dessa pellejönsar som verkligen trodde att pyjamasnissarna skulle ha en chans. C ville hem så fort som möjligt och efter några mackor så lämnades jag ensam i min boning. En boning som äntligen luktade vinnare! Ringde Goofy och förklarade för honom att jag inte kunde jobba imorgon och han undrade givetvis vilken tjänst jag skulle köra. -Nej jag är ledig imorgon så du behöver inte lösa någon vakans utan jag ringde mest för att nämna att AIK är bäst och det är inte du! Lumpet jag vet men jag kunde inte låta bli.
*Samma eftermiddag får jag ett sms. Några götegnagare som skall fira och undrar om jag ställer vilket jag givetvis inte kan tacka nej till. Champagne, öl, drinkar och cigarr i massor. Lungorna som inte är direkt van vid tobak hade redan misshandlats dagarna innan men vem brydde sig? Rösten som lämnade mig någongång strax efter 15:15 på söndagen hade inte en chans till förbättring men i lyckorus vem behöver då en röst? Kontot fick sig en rejäl känga men GULD KOSTAR! Och vi tog GULDET och det gjorde INTE NI!
*Inte ens den sedvanliga baksmällan kunde få mig på uselt humör! Det var en baksmälla som smakade guld! En baksmälla som man skulle minnas som något av den bästa baksmällan man någonsin haft! Även om huvudet vägde som två dieselmotorer så höll jag huvudet högt, stolt och värdigt! I tre dagar har jag varit bäst! Jag har surfat den vinnande vågen, har sett hur vanliga människor gått gatan fram i motvind men jag svävade fram! Jag tänkte inte ens på snuset, ens min skadade axel, min vansinnigt trasiga röst eller ens den av media vidriga svartmålandet av AIK´s firande. Nu var jag bara bäst!
*Tillbaka på jobbet och avundsjukan lyser i ögonen på kollegor och kunder utan att dom ens vet om det. Men jag njuter. Läser artikel efter artikel om hur farligt det var när AIK fansen i ren glädje stormade planen och firade med VÅRA spelare, hånade givetvis Tobbe lite som sig bör men i övrigt städat. Ingenting stod om Göteborgarnas övertramp från Levande sittplats eller ens att "the finest" började slåss och kastade bengaler på vår publik. Vi bryr oss inte om det, vi vet att ni bryr er inte heller för alla hatar oss.
Göteborgsskämten haglar över mig och ett konstant flabbande får mig tillslut att nästan lämna arbetsplatsen. Att jag upphört med snuset gör mitt sinne till något känslosamt så jag startar ett flamewar där jag vräker okvädligheter över icke önskvärt folk som befinner sig i min vinnande cirkel. Dra.. Och i samma stund som min omgång av klimakterieanfall gått över så ångrar jag att jag låtit mig sjunka så lågt. Visserligen höll jag mig långt inom gränsen men bara det faktum att någon höll på att få mig att gå pga konstant 140 decibel i ton av skratt gjorde mig märkbart störd. Men snart var jag åter tillbaka i den överlägsna eufori som stavas tankar om AIK och Drömmar av GULD!
*Lördag och Svenska Cupen. Final mellan 2009 års giganter. Denna final var jag redan innan smått orolig för men det visade sig att det var väldigt befängt att tro att ens sillstryp skulle ha en chans att ens hota AIK. Det skulle visa sig att det var Titaner mot bananer. Att nämna sillstryp som en värdig motståndare i SC var till att ta i. AIK kunde och BORDE ha vunnit med 6-0 för så överlägsna var vi. Att inte sillstryp lämnade wo är för mig ett mysterium och det visade sig verkligen vilka som är Sveriges i särklass överlägset bästa klubb 2009. Skrattandes, nej flabbandes försökte jag se hur pyjamasklädda pellejönsar försökte freda sitt mål och lyckades förvånansvärt bra men vad hjälper det när man möter en så övermäktig motståndare>:)
*En aggro blogg idag? Nej ytterst känslosam! Sensmoralen i detta? Sluta inte snusa om du inte bara MÅSTE!
Kommentarer
Trackback
