Jag tog en promenad.
*Det var inte vädret som lockade utan jag behövde röra på mig så helgens arbete skulle släppa skallen. Jag hör en kille beställa en Hawaii med béarnaise sås, funkar det verkligen? Ännu en tanke att pressa bort från mina övriga tankar. Min promenad var inte förbestämd, inte planerad, jag visste inte hur långt jag skulle gå eller hur lång tid jag skulle vara ute. Redan efter 25 minuter så hör jag någon gråta, det var inga snyftningar utan rent hjärtskärande barnagråt fast detta barn var snarare 45-55 år. Han var skitig, sliten, orakad och ovårdad. Att han hade problem med alkohol behövde man inte vara något geni för att förstå. Denna man satt och grät högt så jag stannade till och frågade hur han mådde.
- Jag har så ont i magen, säger han.
- Ajdå har du ätit något olämpligt? Vill du ha en ambulans?
- Nej du tänker fel, min kompis hängde sig idag, min bästa kompis hängde sig och nu tänker jag ta mitt liv med. Jag har ingen annan än T och varför skall jag då leva?
Den här mannen var i det närmsta nykter om inte helt nykter svårt att säga och med honom satte jag mig ner och pratade, och pratade, och pratade. Det hann bli mörkt innan han skulle gå hem men då gick han hem med något bättre tankar i skallen. Jag hoppas verkligen jag kom fram till något och jag kan inte på allvar säga om han menade allvar eller bara ville ha kontakt med någon, någon som bryr sig, någon som ser.
När jag kom hem var jag nästan berusad av tankarna som gick runt i skallen, jag hade svårt att uttrycka mig och mådde inte speciellt bra. Min chef hade skickat ett meddelande så jag ringde upp. Jag gjorde nog inget större intryck på han för jag förmådde knappt att säga en hel mening. Förklarade att jag hade suttit med och snackat med en kille i drygt 3 timmar så därför var jag kanske inte helt bra just nu. Men det var ändå skönt att snacka med någon som inte bara såg svart så jag snackade på bäst jag kunde om allt.
*Tydligen finns den gamle Mange kvar därinne. Han skall få mer fotfäste än nu. Jag har inte alltid varit som jag är nu:( Jag har varit snäll:(
*Gårdagens promenad resulterade i att hostan kom tillbaka. Inte i samma kraft som tidigare men den är här retandes.
- Jag har så ont i magen, säger han.
- Ajdå har du ätit något olämpligt? Vill du ha en ambulans?
- Nej du tänker fel, min kompis hängde sig idag, min bästa kompis hängde sig och nu tänker jag ta mitt liv med. Jag har ingen annan än T och varför skall jag då leva?
Den här mannen var i det närmsta nykter om inte helt nykter svårt att säga och med honom satte jag mig ner och pratade, och pratade, och pratade. Det hann bli mörkt innan han skulle gå hem men då gick han hem med något bättre tankar i skallen. Jag hoppas verkligen jag kom fram till något och jag kan inte på allvar säga om han menade allvar eller bara ville ha kontakt med någon, någon som bryr sig, någon som ser.
När jag kom hem var jag nästan berusad av tankarna som gick runt i skallen, jag hade svårt att uttrycka mig och mådde inte speciellt bra. Min chef hade skickat ett meddelande så jag ringde upp. Jag gjorde nog inget större intryck på han för jag förmådde knappt att säga en hel mening. Förklarade att jag hade suttit med och snackat med en kille i drygt 3 timmar så därför var jag kanske inte helt bra just nu. Men det var ändå skönt att snacka med någon som inte bara såg svart så jag snackade på bäst jag kunde om allt.
*Tydligen finns den gamle Mange kvar därinne. Han skall få mer fotfäste än nu. Jag har inte alltid varit som jag är nu:( Jag har varit snäll:(
*Gårdagens promenad resulterade i att hostan kom tillbaka. Inte i samma kraft som tidigare men den är här retandes.
Kommentarer
Trackback
